Barnledig men inte ledig...

Har haft de sååååå förbaskat kul de senaste dagarna i ett sommargöteborg som e de bästa som finns!! Herre Gud...säger jag bara... A ja, vänner har jag ju träffat i alla fall, de kan man väl säga att jag har...å de har varit skitkul verkligen! Ja, va ska man säga liksom? Har verkligen tagit vara på mina lediga dagar, lagat mat hemma me en kompis i tisdags, träffade en annan i onsdags, å igår träffade jag mina tjej-grannar å satte oss på Chez Ami å bara tjötade en massa skit om allt som hänt å hur saker å ting löser sig sakta men säkert. Kändes jättebra verkligen!

Nu börjar ju faktiskt snart vardagen på riktigt igen, dock i nya skolor å allt va de nu innebär. Kommer att bli en tuff period framöver, å då menar jag verkligen TUFFT... När de gäller allt...men men, bara att bita ihop å fixa de, har ju gått bra hittills!

Fick ett mess idag av en person, som jag hade en väldigt onödigt idiotisk sms-konversation med om en otroligt viktig sak som jag vill lösa, de e riktigt, riktigt allvarliga saker vi pratar om här just nu asså. Å de jag hade behövt göra me den här personen e å sätta mig ner å DISKUTERA hur vi fan ska lägga upp saker å ting på bästa möjliga sätt. Å detta skrev jag typ 17 hundra gånger... Anyway, anyhow, så skriver den här personen så här: "Om du slutar blogga så kan vi diskutera". Eh?? Eeeeh va?? Trodde jag skulle ramla baklänges faktiskt. Va i hela jävla h******t har min BLOGG me de vi ska diskutera att göra? Asså vi snackar om 14-is nivå här nu, JIIISSESSS!! A ja tänkte jag, å skrev att jag aldrig slutar blogga bara för att X tycker de. Never fucking Ever! Varför skulle jag göra de? För att få till ett möte som ändå hade slutat i en katastrof? No way...

I alla fall. Oliver kom hem idag! Å GUUUUD som jag längtat efter honom...verkligen saknat honom. Även om de va otroligt skönt att få min egna tid så har jag saknat honom. Men jag behöver verkligen min tid varannan helg, om den nu blir de, ingen aaaaaning...japp..kanske va för jobbigt att ha sonen i 6 dar, va vet jag? Skit samma...de jag vet e i alla fall att man som mamma MÅSTE få andas ibland, jag höll på å kvävas ett tag, å de har jag tagit igen nu, nu fick jag mina dagar jag behövde för att samla energi å kraft. GÖTT.

Go natt!!

Skrattretande verkligen!!

De E SÅÅ roligt att vissa personer verkligen tycker att jag e misslyckad! Att jag ska lägga ner min blogg osv osv. Grejen e att jag e ju verkligen inte den som e den...så jag tänker verkigen inte lägga ner min blogg hur mycke idiotiska kommentarer jag än får. Tycker faktiskt på fullaste allvar att de e ganska roande att läsa dessa personers kommentarer, lite roligt att få mothugg! ÄLSKAR ju att "käfta" så att säga, så MISS VASILIKI lever kvar här, i sin lilla underbara värld å sin blogg!

E faktiskt äntligen barnledig...har inte gjort så mycket alls. Somnade som en stock igår när min son blev hämtad, men som vanligt så hade jag glömt att stänga av min mobil, så den ringde å väckte mig. Skit samma, va ska man göra liksom? Mitt fel, ingen annans. På kvällen tog jag mig ner på stan i nån timme å träffade 2 vänner som hade messat mig tidigare å undrade om jag ville möta upp dom, klart jag gjorde de! Satt där ett tag, va hemma vid 21...satte på tv:n, slocknade vid 23 å vaknade idag kl 7 för att göra mig i ordning för bankmöte. Idag va de ju meningen att hela husaffären skulle avslutas...orkar verkligen inte gå in på detaljer om varför de inte blev så, men många omständigheter gjorde att de sket sig å avslutas förhoppningsvis i morron. Om allt går enligt planerna så klart...

Sen har jag sprungit hit å dit till olika konstiga instanser, skönt å bo i stan, har nära till allt...de enda som gör mig ont e att Oliver saknar sina vänner nåt så fruktansvärt...sina gamla vänner han hade i Gerrebacka. Men han får nya vänner, i sin nya skola. Allt kommer att bli så bra hädanefter. Allt kommer att ordna sig, de vet jag. Har de gått så bra hittills så kan de inte gå åt andra hållet, de går inte, har kämpat som ett as för att få ihop allting, å kommer att kämpa tills jag får rätsida på allting.

That´s that! Så glad över mina studier, mitt liv å mitt sociala nätverk! Tack för att ni finns, NI som verkligen har ställt upp för mig...ni andra kan s****a u** nåt där b*k eller var ni nu känner för... Avundsjuka..japp!



TACK FÖR ATT NI FINNS!!

Slut på skitsnacket asså...

Jag börjar seriöst tröttna på Anonyma personer som skriver helt iq-befriade kommentarer i min blogg. Jag tror att dessa, eller rättare sagt, DEN som gör detta har jag som vän på facebook, å dessutom tror jag oxå att just den här personen känner mitt ex oxå. För de e alldeles för mycket detaljer som tas upp som inte många vet om. Att jag blir kallad för blåst, dålig mamma, osv osv e inte okej. För hade jag varit blåst å dålig mamma osv osv, så hade jag faktiskt inte ordnat upp mitt liv på detta sätt som jag gjort hittills. JAG har fixat ALLT! Hela husförsäljningen stod jag för, min ekonomi som var dragen i botten har jag ordnat, alla skulder på 5 siffriga belopp e lösta, jag har fått mig en underbar lägenhet MITT i centrala stan, jag tog hela flyttlasset helt ensam. Å mitt i allt detta har jag även varit MAMMA...utan nån avlastning alls. Så...hur skulle de va möjligt för mig att utföra allt detta om jag varit en blåst dålig mamma? Jag säger så här, hade jag personligen sett en kvinna/mamma/person ordna upp allting på det sätt jag gjort, efter att blivit dumpad å lämnad me ALL skit utan nån hjälp över huvud taget...a då tror jag nog att jag hade nominerat den kvinnan till ÅRETS KVINNA.

De e väldigt lätt att döma ut nån utifrån de man känner för den personen. Klart att många snackar skit om nån dom inte tycker om? Självklart vet jag att den personen som kommenterar min blogg inte tycker om mig? De förstår jag väl? Men döm faaaan inte ut mig som mamma...å inte som person heller. Jag gör ingen illa, försöker bara hålla ihop mitt liv me mina barn, va jag gör me mina barn eller va jag gör ensam utan barn har ingen me att göra. Att jag tycker att mitt ex inte tar sitt ansvar e ju för att jag faktiskt LEVER i den verkligheten. Om den här personen nu tycker så illa om mig å e intresserad av att prata me mig så kan ju han/hon ringa mig? Eller hur? Men sluta kommentera bajskommentarer, de gör ingen glad alls. Den här personen gör bara sig själv till åtlöje, jag har SÅ många vänner som sett å varit med under hela den här historiens gång, å jag kan försäkra er om att dom LÄTT håller me om de jag skriver i bloggen. För dom har funnits där för mig. Dom har tagit emot mig när jag fallit. Dom har sett allt. Hört allt. Läst allt. Så har DU inget bättre för dig än att idiotförklara mig så kan du väl skriva en bok eller nåt i stället, börjar faktiskt tröttna...lev ditt liv, så lever jag mitt. Å de förflutna kan man väl inte ändra på? Musiker lever som musiker, på vägarna nästan varje helg. De va DÅ, NU e NU! Mycket har förändrats sen dess. Väldigt mycket! Jag e ensamstående me 2 barn å student. Mitt ex e fortfarande musiker å jobbar varje helg...så...lägg ner skitsnacket å kom me nåt relevant i stället, för DU e bara patetisk.

Jag vet även att jag e en speciell person, sticker ut, har en enormt stark personlighet som många kan störa sig på, ser bra ut, å de kan många störa sig på. Antingen tycker man om mig eller så gör man inte de. Svårare än så e de inte. Men låt mig få vara den jag e...tyck de du tycker, men att döma ut mig som mamma e fruktansvärt korkat faktiskt.

C ya all!