Slut på skitsnacket asså...

Jag börjar seriöst tröttna på Anonyma personer som skriver helt iq-befriade kommentarer i min blogg. Jag tror att dessa, eller rättare sagt, DEN som gör detta har jag som vän på facebook, å dessutom tror jag oxå att just den här personen känner mitt ex oxå. För de e alldeles för mycket detaljer som tas upp som inte många vet om. Att jag blir kallad för blåst, dålig mamma, osv osv e inte okej. För hade jag varit blåst å dålig mamma osv osv, så hade jag faktiskt inte ordnat upp mitt liv på detta sätt som jag gjort hittills. JAG har fixat ALLT! Hela husförsäljningen stod jag för, min ekonomi som var dragen i botten har jag ordnat, alla skulder på 5 siffriga belopp e lösta, jag har fått mig en underbar lägenhet MITT i centrala stan, jag tog hela flyttlasset helt ensam. Å mitt i allt detta har jag även varit MAMMA...utan nån avlastning alls. Så...hur skulle de va möjligt för mig att utföra allt detta om jag varit en blåst dålig mamma? Jag säger så här, hade jag personligen sett en kvinna/mamma/person ordna upp allting på det sätt jag gjort, efter att blivit dumpad å lämnad me ALL skit utan nån hjälp över huvud taget...a då tror jag nog att jag hade nominerat den kvinnan till ÅRETS KVINNA.

De e väldigt lätt att döma ut nån utifrån de man känner för den personen. Klart att många snackar skit om nån dom inte tycker om? Självklart vet jag att den personen som kommenterar min blogg inte tycker om mig? De förstår jag väl? Men döm faaaan inte ut mig som mamma...å inte som person heller. Jag gör ingen illa, försöker bara hålla ihop mitt liv me mina barn, va jag gör me mina barn eller va jag gör ensam utan barn har ingen me att göra. Att jag tycker att mitt ex inte tar sitt ansvar e ju för att jag faktiskt LEVER i den verkligheten. Om den här personen nu tycker så illa om mig å e intresserad av att prata me mig så kan ju han/hon ringa mig? Eller hur? Men sluta kommentera bajskommentarer, de gör ingen glad alls. Den här personen gör bara sig själv till åtlöje, jag har SÅ många vänner som sett å varit med under hela den här historiens gång, å jag kan försäkra er om att dom LÄTT håller me om de jag skriver i bloggen. För dom har funnits där för mig. Dom har tagit emot mig när jag fallit. Dom har sett allt. Hört allt. Läst allt. Så har DU inget bättre för dig än att idiotförklara mig så kan du väl skriva en bok eller nåt i stället, börjar faktiskt tröttna...lev ditt liv, så lever jag mitt. Å de förflutna kan man väl inte ändra på? Musiker lever som musiker, på vägarna nästan varje helg. De va DÅ, NU e NU! Mycket har förändrats sen dess. Väldigt mycket! Jag e ensamstående me 2 barn å student. Mitt ex e fortfarande musiker å jobbar varje helg...så...lägg ner skitsnacket å kom me nåt relevant i stället, för DU e bara patetisk.

Jag vet även att jag e en speciell person, sticker ut, har en enormt stark personlighet som många kan störa sig på, ser bra ut, å de kan många störa sig på. Antingen tycker man om mig eller så gör man inte de. Svårare än så e de inte. Men låt mig få vara den jag e...tyck de du tycker, men att döma ut mig som mamma e fruktansvärt korkat faktiskt.

C ya all!