Ett år...ett år har gått...sen jag blev lämnad... Kanske därför jag har svårt å somna idag? eller inte, eftersom de precis slog mig att de faktiskt e ett år sen jag blev lämnad...plus några timmar visserligen, å att jag sov i nästan 3 timmar i förmiddags p g a en helvetes natt av smärta i min arm... men ändå... Kommer aldrig i hela mitt liv kunna glömma natten....för ett år sen, då jag grät å grät å grät, å spydde hela natten pga min ångest av vad som skulle komma dan efter...för jag visste så väl...visste så väl va som skulle sägas...men jag trodde ALDRIG att de skulle gå till på det sättet... så fegt att de inte finns några ORD för hur fegt de gick till. Skit samma, känner inget för de just nu i alla fall, bara ett otroligt känslosamt minne av ett väldigt tråkigt scenario som hade kunnat hanteras på ett mer vuxet sätt.
Att ett år kan gå så fort...att ett år kan innehålla så mycket historia som det senaste året innehåller e faktiskt helt otroligt, i alla fall för mig. Så mycket som hänt, så otroligt mycket jag har tagit åt mig å lärt mig...så mycket människor som kommit å gått i mitt liv...under detta år...å så FÅ personer som jag själv valt att behålla i mitt hjärta, som betyder så otroligt mycket för mig. ÄLSKAR ER! Jag hade aldrig klarat detta utan dom...aldrig...aldrig...
Ja..mycket har hänt, å mycket mer e att vänta. Men jag e stark, som det e just NU i alla fall, känner att jag kan gå genom eld å vatten för att få de jag vill ha, de jag kräver å de jag mår bra av. Så...summan av de senaste året e att jag trots alla motgångar, all skit, alla fula å kränkande ord, har klarat mig ganska bra ändå. Jag menar, jag lever, jag har mina barn som e mitt liv...dom jag älskar mest av allt...
Å de klarar jag mig långt på.
Jenz...älskar dig mest...
Marcus...du ger mig sån otrolig glädje me ditt vackra leende å din vackra nuna!
Stephanie å Oliver...ni e mitt liv.
