Frihet under ansvar....

Go morron...

De FÖRSTA jag såg i morse när jag öppnade min mail va att ytterligare nån ANONYM (som vanligt) hade kommenterat mitt före detta inlägg om galenskap. Visst fine, tyck som du tycker, men skriv nåt relevant i stället för att döma ut mig som MAMMA?? Hörrö, lilla människa, de jag gör när jag INTE har mina barn har fan ingen me att göra. JAG tar hand om min son så gott jag kan, å tro mig, jag kämpar, att jag använder "fula" ord i min blogg innebär väl inte att jag gör det med honom eller?? Fan skärp dig! Undrar just om du själv har egna barn? Eller om du har NÅN som helst aning om allt det jobbiga som händer i mitt liv? Eller om du har en jävla aning om hur jag HAR haft de tillsammans med mitt ex? Eller alla surpriser som fortsätter att dimpa ner som blixtrar från en klar himmel varenda jävla dag pga mitt ex? Nä, du känner väl inte mig, så du har ingen aning om hur jag fungerar som person heller, förstår du det? Att jag söker mig till äventyr å e spontan, galen, social, kan sticka i ögonen på väldigt många, de förstår jag, me DE, lilla DU, innebär inte att jag inte e en bra mamma. Jag e världens bästa mamma för mina barn, annars hade jag inte kunnat ta hand om dom å min vardag som jag gör i dagens läge. Att min son har kissat i sängen kanske beror på att han har tagit separationen jävligt hårt? Eller? Att han svär har inget me nåt å göra förutom att han e arg på sin pappa eftersom han saknar honom å inte får träffa honom så ofta han borde, å då kommer de fula ord å utåtagressioner. Men detta har inte DU nåt att göra med, förstår du det? Ifrågasätt inte mitt liv, eller min son, eller mig som mamma. För de har inte DU nåt me att göra. Patetiskt...

Förstår inte varför man inte kan vara sig själv utan att bli utdömd? MÅSTE man va tråkig å grå å trist för att man e förälder? Jag fattar inte? Kan man inte va en bra mamma TROTS att man, som jag, e halvgalen? Missköter jag mig själv å mina barn för att jag en söndag träffade min kompis å festade till det? Tror NI som sitter där å dömer ut mig som förälder, att jag åker hem till mina BARN efter en natt på stan eller? F E L! När jag har barnen hemma så e jag den mamma som tar mitt ansvar. Förstår inte heller varför man som mamma i min ålder måste befinna sig i den här lilla skokartongen som många lever i, varför man inte får ses som "ungdomlig" eller va man nu ska kalla de för, utan att få ilskna blickar på en. JA, jag e jääävligt ungdomlig, jag kommer ALDRIG att sätta mig i nån liten skokartong å pimpla rödvin på nån pensionärsklubb. Aldrig! Jag har min frihet, under ansvar. Fatta de, eller sluta ge mig idiotiska kommentarer som för mig bara e irriterande. Tar inte åt mig över huvud taget, inte alls, för jag vet va jag gör när min lilla spontana äventyrskänsla sätter igång, den har jag haft sen jag förmodligen föddes, å kommer antagligen att finnas kvar när jag dör. Å vet ni vad? Jag e glad att den finns, för fy faaan va trist mitt liv hade varit annars!

Rock n´ roll!

Galenskaper utan dess like...shit!!

SHIT säger jag bara...jösses va man gör vissa gånger, vilka galna idéer som utförs både i teorin å i praktiken!

Igår bestämde jag mig för att sova i stan, i min nya lägenhet, samt träffa min syster B på stan å ta en cider eller nåt i den stilen, nåt kallt helt enkelt. Sagt å gjort, träffades i lägenheten, tog en iskall Bacardi Breezer där, begav oss in till stan, satte oss på Berså Bar, käkade lite, drack lite (eller...mer än lite...), gick upp till Hard Rock för å kolla läget. Men fy faaaaasen va trist de va! Så vi slog ihop våra smarta blonda skallar å bollade idéer om va de fanns för alternativ att få en lyckad kväll/natt? Så... Jag hade ingen dricka hemma, hon hade ingen dricka hemma, i baren kostar de fan skjortan att dricka, så vi bestämde oss för att åka till SC å kirra en flaska. Sagt å gjort, de gjorde vi! Ha ha ha ha!

Vi åker buss, kliver av vid fel hållplats, får gå 1 km, kanske 2, TILLBAKA, ser The Place till slut, jag dundrar fram å frågar en gäng lastbilschaffisar som stod där "GOOD EVENING! Do you have liquor? Like vodka or something?" Dom ba´ stod å stirrade på mig som om jag vore från yttre rymden eller nåt. "Noo, noo" sa en av dom. "Yeah right" sa jag å började gå därifrån. Då springer en äldre man efter mig å säger på bruten engelska att han har "un litro". JÖPP! Kirrat å klart! Tar flaskan, går därifrån, köper slödricka på bensinmacken å 700 kg chips typ. Sen börjar vi gå till hållplatsen...öööö...hmmmm....NU har vi problem tänkte jag... För de GICK inga bussar den tiden! Så vi tar fram flaskan, redbullen, chipsen, sätter oss på trottoarkanten vid busshållplatsen å gör ingenting. De fanns liksom inga bekymmer just då, FÖRUTOM att vi inte kom tillbaka till stan då, å DE e ju faktiskt ett bekymmer. ÄÄÄÄH säger jag, INGA PROBLEM! Jag ställer mig upp, drar upp min redan korta tunika, lyfter handen, ut me tummen, å LIFTAR!! HA HA HA! Herre Gud... jodå, napp fick vi allt! Av en NORSK LASTBILSCHAUFFÖR! Ha ha ha! Jösses som jag skrattade... Han skjutsade in oss till stan, där fick han en puss på kinden, vi hoppade ur me vår dricka, gick hem till mig å insåg att vi inte kommer ut igen eftersom allt va stängt. Så vi sket i de å satt å drack hemma i stället.

Berusade? Neeeee...;) Kul? A för faaan! Somnade som en stock. Vaknade vid 12...å insåg att jag hade lite ont i mitt huvud...men de gick över efter några liter vatten. A va gör man inte? Men idag kommer sonen hem, de innebär att jag detoxar så klart!!

Ses!

Jaha ja!

Tjänna! Idag fyller en underbar tjej år, hon fyller 18! Nathalie...lilla söta underbara Nathalie....! Minns själv när jag fyllde 18, de va så stort på nåt sätt, kan inte riktigt sätta fingret på varför de e så speciellt att fylla just 18? Konstigt de där me ålder faktiskt. De e såååå många som snackar om ålderskriser å grejer, men jag har asså ingen aning om va fasen dom pratar om faktiskt. Ålderskris? Va e de? 30-årskris? E de för att man börjar känna sig gammal? Får panik över att man inte hunnit göra allt man har velat göra i sitt liv? Eller att man inte har träffat den "rätta" (om de nu finns nån som ÄR den rätta?) som man vill bilda familj med? Eller kanske att man HAR bildat familj ganska tidigt å får panik över att man inte levt livet? Har ingen aning faktiskt... Jag har inte kommit in i nån kris än i alla fall, tack å lov. Den dagen jag gör de så gör jag väl de då, men jag undrar hur de kommer att kännas liksom? Hur märker jag det?

Grejen e att jag har gjort en HERRANS massa i mitt liv, har sökt mig till äventyr, faror, exponerat mig fullständigt, jag har gjort otroligt många misstag, å dessutom gjort OM samma misstag, många gånger. Men jag har levt...jag har verkligen levt. Ångrar ingenting jag gjort, för allt jag gjort har varit en erfarenhet som jag kommer att ha med mig hela livet. Visst, rökning dödar, alkoholen orsakar skrumplever, bla bla bla bla. Yeah right, visst kan man dö av rökning, visst kan man få leverskador av alkohol, men allt beror på hur mycket alkohol man förtär dagligen. Ja, jag dricker alkohol i form av vitt/rött/rosé - vin, sen dricker jag även en eller två iskalla bärs, men jag dricker för att jag tycker att de e gott, jag njuter av mitt vin eller mitt öl, jag dricker varken för att jag e beroende eller för att bli full. Jag njuter av mitt liv fullt ut, å kommer alltid att göra de eftersom jag har bestämt mig för det! Känns fantastiskt underbart att erkänna för mig själv att jag MÅR BRA! Även om jag både röker å dricker å festar...it´s my fucking life, lever de som jag själv anser e bäst.

I morron bär de av till H-stad för lite partaj å shotjohnny!! hahahaha!