Snabba vändningar...

Ibland måste jag inse att livet ser ut som det gör oavsett hur jag själv skulle vilja att det såg ut. Har saknat så mycket sen vi kom hem från grekland, har saknat min syster, hennes barn, min lägenhet, lilla kissen Mini som vi va tvugna att avliva, mitt LIV där nere som jag mår så bra av...en period i alla fall. 

Tyvärr så kan det gå över huvudet på mig när jag mår sådär fruktansvärt dåligt så att det känns som att mitt hjärta å min själ slits sönder i beståndsdelar. Jag kan inte tänka klart alls. I förrgår mådde jag så dåligt, kollade på biljetter ner igen, ville inte vara kvar alls, tänkte att skolan inte börjar förrän den 19:e i alla fall så vem bryr sig? Messade min syster å va fruktansvärt ledsen, skrev en hel del om hur jag vill att livet ska vara å dylikt. Morgonen efter fick jag ett svar av henne som fick mig att inse att jag tyvärr inte kan styra det som sker just nu, just NU ser livet ut på ett speciellt sätt, jag kan inte göra nåt annat än att leva det, utveckla det, göra nåt åt det negativa. Kan ju inte göra nåt annat egentligen? 

Det finns vissa människor som kommer in i ens liv av en orsak, ja jag tror på Karma... En av dessa människor, Mattiaz, klev in från ingenstans egentligen, å har fått en sån speciell plats hos mig. När jag mådde som sämst så ringde jag honom å spydde ur mig galla om att jag e så trött på allt i den här stan, osv osv. Svaret jag fick gjorde mig så OÄNDLIGT glad å lycklig! Nu har jag ett mål som jag förhoppningsvis kommer att nå, mycket praktiskt runt omkring som måste ombesörjas å det kommer INTE att bli en dans på rosor. Men jag vet att jag kommer lyckas! Äntligen...!! Klart att det finns vissa människor som kommer försöka sätta käppar i hjulet för mig, men det kommer aldrig att lyckas, inte den här gången...

Boom!!

Syskonkärlek...

Har verkligen haft en helt underbar semester i Grekland med min fina pojkvän å min son. Stephanie var redan där när vi kom så det blev lixom en liten familjesemester! HELT underbart var det! Mina 2 bästa veckor jag haft på väldigt länge måste jag erkänna... Tyvärr så e det ju så att veckor går, så även dessa... Smärtan som finns i mitt hjärta efter detta farväl e obeskrivlig. Det var en fruktansvärt tragisk dag i förrgår, speciellt för oss, Björn, Oliver, Steffi å mig...hemsk dag...tårarna flödar fortfarande i omgångar, hjärtat brister när jag får upp bilder i huvudet av just den dagen. Det går inte att beskriva i ord hur ont jag har, man måste uppleva det för att ens komma i NÄRHETEN av att förstå...

Alla dessa farväl jag tagit av min syster, har på nåt sätt intalat mig att det blir lättare med åren? Eftersom vi gjort det så många gånger? Men det har bara blivit värre...det blir aldrig bättre... Blod e tjockare än vatten, å det blodsband jag å min syster har kommer ALDRIG att kunna brytas what so ever! Jag vet att många anser att man inte behöver sina nära å kära, utan att det räcker med sina nära vänner. Jo, absolut, håller med om att man ska ha sina vänner intill sig, speciellt de som står en närmast intill hjärtat, men en sån kärlek som jag har för min syster kan INGET slå! Syskonkärlek utan dess like, en styrka som finns även när vi inte e tillsammans. 

 

Men utöver farvälet så har vi haft det helt underbart! Sol, bad, utgång på kvällarna, Oliver har mått så bra där nere, han ville inte åka hem alls...vem ville det? Lämna Paradiset? Tur att det finns kvar nästa år, för då jäklar planerar vi att stanna 1 månad, MINST!

LTE BLANDADE FOTON

Doften av sommar...

Asså funderar på varför det ALLTID e stressigt som fasen innan man ska resa nånstans? Gick å la mig vid 03:30 igår, medvetet ska tilläggas, enbart för att gå upp tidigt idag å va trött så att jag åtminstone kan få ett PAR timmars sömn inatt innan uppgången kl 02:50. Har ta mig fan hållt igång HEEELA dan!! Mellan 8:30 tills NU har jag inte suttit still en minut!

Åkte hem till mina föräldrars lägenhet för å kolla läget, vattna blommor å sen ta med mig en viktig grej som min kära far ville ha. Sist jag kollade så låg detta på en väldigt specifik plats....men inte nu! Letade som en blådåre å undrade i mitt stilla sinne om jag e senil eller dylikt. Ringde hela La Familgia i Grekland men inget svar, så jag sket i det å åkte hem till min finaste pojkvän å tvätt å allt.

Ja hur som haver, 2 gånger har jag varit där hittills å till slut fick jag i alla fall tag i det jag skulle, det var en viss MOR som tyckte att det skulle läggas nån annanstans. Tur att sån info når mig innan jag börjar leka Sherlock lixom... 

Packat lite, kollat checklist, inväntar katt/lägenhentsvakt, sen kommer Malin på besök, sen ska resten av skiten packas oxå... Men de e just inför resor jag stressar som en blådåre asså, knepigt, för jag menar jag vet ju för fasen va jag ska ha med mig? eller? Skit samma, det ska bli så SKÖNT att få lämna detta land i morgon kl 6 för att mötas av värme! Både vad gäller väder å människor. Det ska bli så kul att få introducera min Björn för dom han inte har träffat där nere, att få spendera en semester med dom jag älskar mest i hela världen... 

Privacy? Eller hur var det nu igen?

Helt otroligt... Vi har haft inbrott i lägenheten av Spiderman förmodligen. Var ute en sväng i lördags, inget speciellt så alls, tog några öl på Dubliners för att sedan svänga förbi Bee Bar å säga hej till ett par vänner. Väl hemma så skulle jag stänga av min laptop som bara stod i viloläge, letade ta mig fan häcken av mig eftersom den inte låg kvar på bordet i köket vilket den ALLTID gör. 

Björn letade, jag letade... INGENSTANS!!! Fick smått panik eftersom min hjärna inte fick ihop den ekvationen riktigt. Hur kom personen/personerna in??? Det e lixom inte det lättaste att ta sig in fönstervägen hemma hos mig (om man inte e Spiderman), dörren var låst...så det enda alternativet jag själv kommer fram till e att en uppsättning hemmanycklar till oss cirkulerar där ute nånstans. Känns sådär tryggt måste jag erkänna. Hur som haver, polisen kom hit, kollade efter spår överallt, men hittade NADA! Försäkringsbolaget e kontaktat så nu e det bara att vänta å se vad som händer. 

Så vad e det jag gjort Fröken Karma för att hela tiden kämpa i motvind? 

Vad e det som får vissa människor att bara klampa in i nåns HEM, där man oftast har sin trygghet, å bara ta med sig saker för att DOM känner för det? Om man inte kan känna sig trygg hemma, var gör man det då? Jag menar, det e otryggt ute på gatorna, det e otryggt var man än befinner sig egentligen, men att man inte ens får lov att känna sig trygg under sitt eget tak? I sitt hem? Ska man verkligen behöva låsa in sina värdesaker i ett säkerhetsskåp med en kod för att man ska få ha det ifred? 

Det e inte det materiella jag e ledsen å förbannad över, utan det e allt det personliga som försvunnit, nämligen foton, filmer, dokument som var riktigt PRIVATA... Backup? Jajemän...men inte på allt... Så jag hoppas att idioten som varit här å förstört så mycket för min familj, mår bra av att äga mitt privata liv, alla mina minnen, allt!! Jag hoppas att personen ifråga kanske kan förstå att jag skulle vilja ha tillbaka mitt liv. Fick en liten knasig tanke om att han/hon/dom förhoppningsvis e så smarta att innan dom säljer datorn kanske sparar allt det som e mitt på en cd-rom eller dvd-skiva å skickar det till mig. Det hade verkligen uppskattats. 

En laptop kan ersättas, men det kan inte mina minnen...inte alla de minnen jag hade på min stulna dator...sen många år tillbaka... 

Peace ❤

Kan vänner göra slut med varandra??

Igår träffade jag en vän som för mig har varit som en syster i många många år, min allra bästa tjejkompis, vi skämtade t o m om att vi skulle begravas intill varandra så vi aldrig nånsin skulle gå isär. Såpass var det... Sen vet jag faktiskt inte hur eller varför eller egentligen VAD som hände för att vår vänskap skulle få sig en så kraftig törn som den fick. Det känns otroligt tragiskt å jättetråkigt... Å så har det varit i omgångar, vi möts, vi pratar om det, vi blir "tillsammans" igen, för att sen gå isär ytterligare en gång.

Hur som haver så träffades vi ytterligare en gång å skulle prata ut... Men hur mycket av det vi sa va egentligen relevant för själva problemet som finns? Det kändes mer som pajkastning, "Jag har gjort det å det å det å det för dig, men får aldrig nåt tillbaka" typ....så lät det hela tiden, istället för att lösa nåt så kändes det som att det byggdes på ännu mer. Skulle jag personligen gå in i den rollen med min pojkvän så skulle han förmodligen lämnat mig för längesen. Ett förhållande, oavsett vilket, så måste man ge å ta, man bör kunna FÖRSTÅ vissa saker å våga ifrågasätta det som känns fel istället för att gå in i en roll där man håller käften för att sen droppa hela atombomben på en å samma gång.

Jag e inte perfekt. Kommer förmodligen aldrig bli perfekt. Vill inte va perfekt förutom för dom som jag ÄR perfekt för. Jag e inte heller telepatisk, skulle vilja vara det för tänk på hur mycket som skulle kunna bli lättare i alla förhållanden då? Men så länge jag inte besitter den underbara förmågan så uppskattar jag "raka rör" när det känns jobbigt för den andra parten i stället för att dra sig tillbaka å inte säga nånting å ANTA saker å ting. Det gör det hela värre.

Vet inte utgången av detta. Kände mig ganska tom när jag lämnade henne. Vet inte alls hur detta kommer att sluta. Det e antingen eller känner jag. Men det e sista gången faktiskt. Make it or brake it. Ge å ta. Förståelse. Respekt. Tillit. Annars e det kört.

Love!

And here we start...

Japp, som jag skrev tidigare idag så tänkte jag ta upp den här bloggen igen, känns bra på nåt sätt att få "skriva av" mig å dela tankar å funderingar osv.

Mycket har som sagt hänt sen mitt sista lilla inlägg, bl a så har Björn flyttat in till mig sen ett tag tillbaka, kändes väl lite ångestladdat i början...jag menar, det va ju lixom ett tag sen jag bodde tillsammans med nån. I början visste jag inte riktigt hur jag skulle känna, fick en diffus känsla av oro i kroppen, en känsla av att jag kanske gjorde fel? Tänk om nåt händer igen? Om detta e början på slutet? Mycket knepiga tankar... MEN! Det blev varken början på slutet eller nåt annat, utan början på VÅRT liv tillsammans, å jag tror aldrig jag varit lyckligare i hela mitt liv tillsammans med NÅN!

Självklart har vi ju haft ups and downs många gånger, men grejen e så här tror jag, att oftast så börjar ju ett förhållande med att man e gullegull å pluttinutt å allt det där, för att sen hamna i sina svackor å trista vardagar som många gör. Vårt förhållande har INTE varit speciellt lätt kan jag lova, det har varit så många gånger jag har varit på väg att ge upp, att låta det vara för att inte bli sårad å lurad igen. Men jag e oändligt glad över att jag inte gjorde det, för jag har ALDRIG känt så här starkt för nån under hela min livstid, aldrig älskat nån så oändligt som jag älskar Björn. Det bästa e att han känner likadant för mig, vi har ett så starkt band emellan oss att jag kan känna när han kommer hem, 2 minuter senare kliver han in i hallen. Ömsesidig respekt, kärlek å alla kort på bordet så fort det e nåt, ja...jag har världens bästa pojkvän å han har världens bästa flickvän!

Så JA, jag e så lycklig med den lilla underbara familj jag lever tillsammans med idag. Jag tar dagen som den kommer, som jag gjort under ganska lång tid faktiskt, man vet aldrig vad som händer, så det e lika bra att ta dagen som den kommer med alla dess överraskningar.

Nu tänker jag göra helg:)

Közz å kram på er!

Here I am! I´m back!!

Tänkte återuppta min blogg faktiskt! Det finns några små själar som har undrat om jag fortfarande lever :)

Så, mycket har hänt å händer fortfarande, en spiral upp å ner, ett ekorrhjul som spinner å spinner å spinner, nya vänner som kommit in som en frisk fläkt i mitt liv, å andra som försvunnit som ånga (INTE saknade...) å vänner som kommit tillbaka efter en tids brake, å tyvärr en ängel som lämnat för alltid å förhoppningsvis mår bättre där hon e nu...

Ha det gött mina vänner, and be good 2 each other!

Vår...vinter...höst...vår....vinter...?

underbar morron!!!



Jahopp! Då e de som vanligt i de här avlånga landet såhär när våren e på g, ena dan e de strålande sol, vårkänslorna väller fram, fåglarna kvittrar å vill para sig å skaffa familj, å jag mår sådär mysigt...en längtan i kroppen efter dom där härliga kvällarna då man kan sitta ute å mysa me nån. Då helt out of the blue, typ dan efter, ja då börjar fanskapet SNÖA igen? Jävla skit...! Fasen va trött jag blir, inte förvånad egentligen, men så trött på slask å rusk lixom... Ja ja, skit samma, de e ju som de e i de här landet, förr eller senare så kommer väl både vår å förhoppningsvis sommaren oxå, bara å vänta ut de helt enkelt!

Vårtecken i göteborg!!

Annars så har de knallat å gott, lite småskit som vanligt men inget MER än vanlígt i alla fall... Mycket aktiviteter me barnen under sportlovet har de allt varit! Va ju i slottis å åkte pulka....SHIIIIT som jag skrattade när de första Ollie gjorde va att vurpa lixom...lilla gubben, han slog sig på rumpan, men va gjorde de? En mamma-kramiz lite push å sen upp igen tillsammans me steffi den här ggn så klart!

De helger som kidsen varit borta har vi faktiskt bara myst å tagit de cool lugnt asså, kollat på mello, käkat å mått gott! Va hemma hos en kompis mellan lördag å söndag...Herre jäklar så fint han bor! Inte alls långt ifrån stan, men ändå så man känner att man inte har den där förbannade storstadsstressen flåsandes i nacken hela tiden. Precis vid vattnet, högt upp så han har ju värsta utsikten... På morronen satt jag där, me moster å drack kaffe...kände hur solen värmde för första gången på flera månader, satt där å KÄNDE tystnaden, den friska luften, lugnet, a...jag mådde bättre än jag gjort på väldigt väldigt länge. Får väl se, ska ta me mig kidsen när de blir varmare, så kan vi stanna en hel helg å bara må bra!

Sen har de ju varit EN utgång tillsammans me Bettan så klart, men USCH va trist de va!! Vi hade MYCKET roligare hemma ska jag be att få tala om...men men, Queer blev de i typ 2 timmar, sen åkte jag hem!

Lite foton!!









Hos Bettan innan Queer!

Myskväll hos Andreas!

Kriss De Light å Jag!

Bet å ja!

Steffi å Älskling!

Ollie å Älskling!

Ja se de snöar, ja se de snööööaaaaaar!!! Å Mello har böörjat igen!!

WUNDERBAAAR!!

Vintern e faktiskt änna här...! Å de har varit pulka å allt va de nu kan va! Å halkat runt har man ju gjort oxå, i vanlig ordning, va annars lixom? Tycker de e mysigt iaf, å barnen tycker de e kul me LITE vinter...

Å schlagern har börjat igen!!! SÅ jäkla kul! Mmm, de e allt en tradition vi håller stenhårt på i den lilla familjen, sitter bänkade framför tv:n varenda lördag, med eller utan kids, så sitter vi där å kollar å hoppas på bästa låt å myser å skriker å tjoar å tjimmar. Har introducerat Björn till The Schlagerworld oxå, HALLÅ...klart eller? E man tillsammans me mig så får man allt The Schlagerworld på köpet, take it or fucking leave it, MÅSTE ju inte sitta å titta på Mello me mig varje lördag om man inte vill, å nu syftar jag på Krambjörn, han har ju ett eget val...:) MEN de e ju klart att han e me...de e ju faktiskt sällskapet som e trevligt oxå;) anyway, anyhow, jag kommer att fortsätta sitta bänkad framför burken så länge de finns Schlagerfestival!

Har dessutom en lägenhet på g, håller tummarna på att de går i lås å bom nu...verkligen! Vill bara flytta...! Börja om, börja om på nytt, ett nytt år som jag känner på  mig kommer att bli så bra, från scratch, nya tag, ny början...å de kommer bli så fantastiskt bra...känner de i maggropen, för jag har en fantastiskt bra grund till att få det där livet jag alltid drömt om vad gäller allt...pojkvän, trygghet, mina barn å framför allt KÄRLEK, äkta sådan utan några krusiduller å lögner å skit som det har varit tidigare. Jo, jag säger de, har sagt de till Björn å många andra "Din mamma har verkligen lyckats" brukar jag säga, för det har hon gjort som ensamstående förälder, hon har verkligen lyckats med både honom och hans bror. Två riktigt bra killar som hon borde va riktigt stolt över!! Å de vet jag att hon e...de andra småsyskonen (som inte e SÅÅÅ små...) lyckas hon med oxå, ensamstående nu med...å hon e en underbar människa!! Tycker så mycket om henne!! Så, reflektar till tidigare kommentar på ett inlägg där nån tyckte att jag misslyckats pga att jag har två kraschade äktenskap å att jag därför inte kommer att va nån speciellt bra förebild för mina barn...för dom har ju två olika pappor...DÅ borde du verkligen träffa min Björn å döma ut ensamstående mammor som har olika pappor till barnen som misslyckade. Patetiskt...BAH!!

Nä, nog sagt för idag, orkar inte skriva mer!

Härå!

Livet...

För en vecka sen så inträffade nåt riktigt jobbigt som tack å lov slutade lyckligt, men som gav mig en ordentlig tankeställare.

En riktigt nära å väldigt kär vän, en släkting till Björn, fick en mindre hjärtinfarkt i tisdags kväll förra veckan. Jag, Darren å Björn satt i köket, myste å pratade när jag fick ett telefonsamtal som gjorde att jag tappade fotfästet totalt...benen vek sig under mig å jag föll rätt ner i golvet å bara skrek rätt ut... Jag trodde inte att de va sant, vadå Östras hjärtintensiv?? Vadå hjärtat? Visst att han äter mediciner för det sen tidigare, men va fan, han va ju hemma hos oss bara några dar tidigare? Fy fasen vilken känsla jag hade i kroppen, nästan surrealistiskt på nåt sätt. Hur som haver, jag å Björn åkte taxi upp till sjukan, in på intensiven, satte oss i fikarummet å väntade på svar... Fick besked om att dom hade elchockat honom för att få igång hjärtat i normal rytm, 3 gånger gjordes detta, jag grät hela tiden, mådde så illa, så fruktansvärt orolig...

Till slut kom det en sköterska som sa att vi kunde träffa honom. Å Herre Gud...när jag såg honom ligga där på britsen me alla slangar å kablar å jävla skit så bröt jag ihop fullständigt. Kunde inte sluta gråta, det gick inte! Kramade å pussade honom å talade om för honom hur mycket jag älskar honom å att vi har mycket kvar att göra, bl a en Thailandsresa nästa jul å nyår!! Han tittade på mig å frågade om jag va där ensam, men det var jag ju inte så klart, hans systerson Björn va ju där me...å jag såg hur han lyste upp. Vi lämnade honom där å åkte hem, tysta...tillsammans...hand i hand...lutandes mot varandra å tusen tankar i huvudet. Natten var väl inte den bästa, kunde knappt sova alls, men allt e bra nu i alla fall, operation på schemat å nya mediciner å ett nytt liv väntar honom tillsammans me oss som älskar honom!

De e intressant att de krävs en sån här incident som får många att reagera på livet, att många stör sig på småsaker som egentligen e en fis i rymden, små jävla skitgrejer som man kan slänga över axeln å gå vidare lixom? JAG bryr mig inte om hur andra ÄR å hur dom tänker, de skiter jag fullständigt i eftersom det faktiskt inte e MITT liv! Jag bryr mig inte ett jota om va andra tycker om mig å hur jag e som person eftersom jag faktiskt har dom som älskar mig JUST för den jag e. Men de jag faktiskt bryr mig om e att många försöker göra mig illa pga den person jag e...knepigt tycker jag...när de finns så mycket annat man kan lägga sin överflödiga energi på!

För MIG e livet alldeles för kort för att försummas. Livet för mig e en utmaning å ett äventyr, nåt jag tänker ta hand om å älska så länge jag står me mina fötter PÅ jorden så att säga, jag tänker inte lägga  nån onödig energi på skitsaker. Jag har ETT liv jag lever just NU, å de tänker jag ta vara på å leva som JAG vill leva de, så får alla idioter störa röva av sig, för jag bryr mig inte ett jävla skit om de.

Vintern e hääär!

Jo tack, fick mig en smärre chock i lördags när vi gick upp! Sov över hos Björn tillsammans me kidsen, går upp nån gång vid 10 eller nåt å ser hur snön VRÄKER ner...eeeeehhh....va fan hände där eller? Okej? Lite chockad blev jag allt, å värre blev de ju! Fy fasen va de snöade, hela dan snöade de, å vi skulle iväg till sjöfartsmuséet vilket inte blev av på lördagen utan i stället på söndagen. Ja ja, blött blev de kan jag ju säga...! En jäkla massa blöt äcklig snö låg i drivor precis överallt, usch va äckligt! Men men, vi sket i de å hade världens mysigaste lördag, vi gick å bowlade, såååå kul vi hade:) alla 4 hade en så rolig kväll, fick faktiskt Stephanie att skita i dom där skydden som barn har på sidan av banan. Fatta att hon blev glad när hon insåg att hon faktiskt KAN hysta iväg klotet å faktiskt STRIKA även om hon inte hade några skydd? Underbart stolt! Hur som haver, sen va vi å åt på en Thai restaurang inne i stan, å sen åkte vi hem igen.

På söndagen besökte vi Sjöfartsmuséet! Fasicken va mysigt vi hade de när vi gick omkring å kollade på allt de där gamla, läste en massa brev som sjömän hade skrivit till sina nära å kära en gång i tiden. RIKTIGT kul hade vi faktiskt! Världens mysigaste helg...hela förra helgen va sådär underbar!! Å fler lär de ju bli me tanke på att vi flyttar ihop snart ju! Läääängtaaaar...men de kommer allt, snart blir de av.

Världens finaste pojkvän...!

Anyway, har inte varit speciellt roligt de senaste dagarna...en fruktansvärt jobbig incident inträffade i förrgår. Nåt som fick mig att tänka efter vad som e viktigt här i livet. Men de tar vi en annan gång, typ i morron eller nåt.

C ya folks!

ankchipsmun!

nummer två!

drakfisk!

Björn me Björn!!

inhägnat eller vidöppet...

Vissa människor förstår jag mig absolut inte på det allra jävla minsta... Oftast kan jag förstå de flesta människor nånstans i det dom berättar eller står för, behöver inte göra de till 100% men nånstans kan jag förstå ett visst tänkande å varför dessa personer agerar som dom gör å att dom har de åsikter dom har. Men vissa personer...oh my god säger jag bara! SNACKA om att leva i nån liten parallell värld där inget annat än DERAS åsikter å leverne existerar. Lever man inte efter dessa idiotiska "regler" å inrutade liv, ja då e man näst intill kriminell, beter man sig inte som dessa personer så e man en alien från outer space nånstans. Fy fan va inskränkt...!! Å att dessa människor t o m har MAGE att försöka få ett barn (som just nu e otroligt socialt, jätteglad å framåt, hälsar, syns, VILL ta för sig, ett barn som kommer att utvecklas till nåt helt fantastiskt en dag om man låter det vara SIG SJÄLV...) att bli nåt helt annat, ett barn som inte får synas eller höras, ett barn som e en tyst liten grå mus...TYCKER JAG E RENT FÖR JÄVLIGT!!

Får man inte lov att va sig själv? Får man inte lov att va annorlunda? Får man inte lov att va den man ÄR å inte som alla andra som enligt mig SJÄLV inte VÅGAR va nåt annat än EN I MÄNGDEN?

Ååååååhhh nej...de går ju inte, för då sticker man UT å de e ju fruktansvärt fult i detta avlånga land som har en bajslag som kallas för Jantelagen, som jag tycker man kan stoppa upp nånstans. USCH för såna människor...usch för människor som inte kan låta en vara ifred å hela tiden ska försöka trycka ner en p g a ens personlighet. Dra åt helsicke me dom, för jag tänker då ALDRIG sätta mig i ett hörn som en jävla kärring å gnälla på hur andra beter sig å inte ens ta åt mig av detta underbara liv som hela tiden ger en så mycket möjligheter å äventyr! För DET gör jag å tänker göra så länge jag e levande på jorden i alla fall, å de e nåt jag säger till mina barn varenda dag... "TA VARA PÅ LIVET Å VA DEN DU ÄR Å SKIT I ALLA ANDRA"

Min finaste älskling...

Kärlek på Nyår!

Hahahaha!! Dragit upp byssorna som FAAAAN!! å dansar nåt..

..konstigt, Anna min polare tog fotona...

darren, jul å nyår!

Jäklar anamma! NU va de änna längesen jag skrev! Men va fan, haft annat för mig, som att t e x fått en ack så saknad vän som sambo! Darren e tillbax igen, saknat honom som fasicken! Så, nu bor han här me mig å barnen, funkar fantastiskt bra måste jag säga, oh well, vi e ju ganska lika, jag å Darren, så de blir ju en hel del skratt måste jag ju erkänna. Min älsklings-gay...:)

Darren å jag på nyår!!

Å apropå flytta ihop...så har jag å min älsklings pojkvän B beslutat oss för att flytta ihop! Känns så underbart bra tillsammans me honom...sjukt att de kan kännas så perfekt tillsammans me en person. Allt klaffar, ALLT! Allt ifrån att bara sitta i soffan å va tysta, till att handla ihop, barnen, småtjafsa....för att inte prata om vilket förbannat jäkla bra SEX vi har...oh my GOD! Han tar mig till paradiset å tillbax varenda gång, shit pommfritt, ÄNTLIGEN nån som vet va han sysslar me, sen dag ETT lixom. Jupp! Så, nu ska vi bli en liten stor lycklig familj alla FEM! För lilla Darren ska oxå flytta in me oss, de e ju en jäkla stor lägenhet vi har fått tag i, så...why not? ye ye, tar dag för dag,  vem vet va som händer om 6 månader lixom? Day by day possums!

Jul å nyår...WUNDERBAAAAR!! Den bästa jul jag haft på år å dar måste jag säga! Åkte till Askersund å firade me Björns mamma å syskon å moster Christian (han va tillsammans me björns morbror, därav blev han moster). SÅ jäkla mysigt! Nyår firades tillsammans me barnen hos moster tillsammans me alla jag älskar! Alla nära vänner som finns i mitt hjärta, Darren, Björn...å barnen... När tolvslaget slog så grät jag, av GLÄDJE den här gången, å jag va inte den enda kan jag tillägga. Många av mina vänner grät, glädjetårar...å vi kramades å pussades å önskade varandra ett lyckligt 2012, ett år vi hoppas blir bättre än förra året. Jo, nyår va fantastiskt roligt å helt underbart!


LITE FOTON FRÅN JUL Å NYÅR!

Min sessa å jag på nyår!!

Min älskling me tofs!





brangelina å kiddy!

mörkret faller...

Nu e de allt mörkt ute...mörkt när man går upp å till jobbet å mörkt när man kommer hem...tycker faktiskt att de kan va mysigt, de där mörkret just under den här mörka månaden, å ingen snö som kan lysa upp de heller. Men, jag vet inte, visst vissa dar e de fruktansvärt jobbigt, vill bara bort, till solen å värmen, eller bara till...a...Tyskland lixom! Bara för å komma bort! Eller varför inte en spa-helg me min älskling? Fast oftast så trivs jag nu för tiden, kommer hem, tänder 700 levande ljus, myser, lagar lite mat, barnen gör de dom gör, väntar in min Kärlek dom kvällar han kommer...å bara mår bra i själ å kropp. Underbart! Så mörkret behöver inte alltid va så pjåkigt jobbigt ändå, inte för MIG i alla fall för jag har världens bästa omkring mig! Love u!

Anyway, jag har faktiskt redan påbörjat julen lite grand, va uppe hos Moster Christian för ett tag sen, GUUUD så mysigt de va! Drack glögg å rödvin å hade lite mysig musik i bakgrunden...MEN inte fan va de lugnt å stilla HELA tiden! Eeeeeh, va sjutton förväntar man sig när jag e där å när de e just moster å jag som umgås lixom?? Hallå eller? Blev en del galenskaper ändå...va skulle livet va utan dom? NOTHING! Älskar å va wild and crazy ibland, de e så jäkla kul! Skrattar ju så jag ta mig fasen kissar på mig nästan, å de bästa e att de flesta omkring mig ÄR faktiskt lite kocko på sitt sätt. Amazing! Kommer alltid å bo en liten pinuppjävul i mig, å de mår jag bra av...ha ha ha!! Jajemän!

De e för övrigt jag å moster på fotot till höger...:)

Har dessutom ÄNTLIGEN taggat min vänsterarm oxå, blev OLIVER på den så klart, va annars? De jag ALDRIIIIIIG nånsin kommer att tatuera in nånstans på min kropp (inte ens där de inte syns) e en MANS namn... Fy fan i helvete heller! Höll på å göra de...för några år sen...aaa eller HUUUR! De va faktiskt, tack å lov, en kompis som varnade mig för att göra de, TACK ÄLSKADE BETTAN! Så, nu har jag mina barn me mig var jag än går, har dom i mitt hjärta...jämt...å nu har jag dom även inristade i mina armar. Så e de! Undrar just va de blir nästa gång..

Oliver...på grekiska!

Sen har de varit galej oxå...å Herre Min Skapare som jag har skrattat...SHIT asså!! Helt hysteriskt kul... Jodå, så allt e la som de ska va! Julen kommer att spenderas tillsammans me min sötis å moster å familjen där, kommer bli så mysigt. Å nyår blir de tillsammans me kidsen hemma hos moster! Övernattning står ju så klart på schemat!! Öööh, nä fö faen, vi åker HEM kl 3 på natten vettja! Eller...? Tror inte de va?

Hej hopp!

LITE FOTON!

HAHAHA! kolla olivers MIIIIIN!

what the fuck??? hahahahaha!!

åkäääj...

min sessa å jag!

Megamys hos Moster!

haha! blowjob elläh?

WHAAAT?? stefan å jag!

Satan på G?

Moster Christian! Love u!