Ännu en morgon...

Hade väldigt svårt att somna igår måste jag erkänna. Efter att underbara Tony varit här å hjälpt mig med min tvättmaskin så försökte jag sätta mig ner å slappna av, försöka fokusera på nåt annat än just den negativa incident som inträffade tidigare på kvällen. Försökte se inåt, få lite meditationstid å verkligen se MIN verklighet å inte inkräkta i nån annans domän. För första gången på väldigt länge så infann sig inte den känslan, de gick ta mig fasen inte att hitta fokus!! Så jag gjorde tvärtom i stället, sket i de å lät mina negativa tankar ta över, tyvärr. Men de va nog nödvändigt tror jag. Ibland så behöver jag även negativa tankar som kan hjälpa mig att att lägga fokus på de som FAKTISKT e positivt! De lyckades...till slut...nån gång vid 4 eller så, å då var jag så mentalt slut att jag slocknade i soffan. Upp kl 06:20, blir nog en härligt lång dag idag, men så e de ibland! Inget att göra nåt åt!

Jag förvånas av vissa personers inskränkhet. Med de menar jag att det finns så många som tar vissa saker så fel... Jag tänker faktiskt ta BLOGG som exempel. En blogg e en "digital" dagbok som man publicerar på internet så att dom som e intresserade kan läsa vad de e man skriver.

En blogg används just på internet för att dom som e intresserade faktiskt ska kunna läsa den.

Men...varför i hela friden läsa en blogg som inte ger en tillfredsställelse? Varför använda sig av en specifik blogg som informationskälla om man nu egentligen inte VILL läsa den? Asså, jag menar, många människor bloggar om väldigt mycket, miljoner människor bloggar. Om olika saker, ämnen, mode å allt va de kan va, man bloggar om de man har varmt om hjärtat helt enkelt. Å jag bloggar om mitt liv å de som händer i mitt liv just nu, ibland om de som har hänt. MÅNGA läser de jag skriver, å MÅNGA tycker att de e otroligt intressant att följa min vardag med barn, fest, vänner å allt runt omkring mig.

Självklart e de ju så, naturligtvis, att många känner igen sig själva i min blogg!? De e väl för sjutton inte så jätte konstigt att förstå de eller? Krävs ju ingen Einstein direkt... Men bara för att just DU känner igen dig själv, eller en viss situation som du varit involverad i å saker som sagts å gjorts, så betyder ju inte det att resten av världens läsare gör det eller?? Visst, en reaktion e ju naturlig så klart, men att överdriva reaktionen så till den milda grad att jag blir utskälld för nåt jag inte ens själv har sagt? Snacka om att basera en reaktion på fel basis... Ja, jag skriver om sånt som händer mig, sånt jag själv reagerar på, säkerligen mer eller mindre amusing för många, men de e de jag skriver som många känner igen sig i, jag bloggar om mitt liv, helt öppet, utan några konstiga krusiduller. Så...lika självklart som att solen går upp varje morgon så kommer ju NÅN att känna igen sig i en viss situation jag beskriver!

Men kära ni, snälla...jag tvingar inte nån att läsa min blogg! Har aldrig satt kniven mot strupen å KRÄVT att nån ska läsa min blogg! De e av en helt fri vilja man läser den, å då får man ta mig faaaan läsa de jag skriver oxå, å käka upp de me hull å hår. För jag tänker inte lägga nån mer energi på personer som läser nåt som utlöser en reaktion för att sen bli uppringd å utskälld för nåt som e sant?? Boohooo....kiss my ass...för den e förbannat snygg just nu...

Love myself to death, love my life to death! Leave me fucking alone... Låt mig leva mitt liv ifred, inkräkta inte på min domän genom att läsa min blogg för att sen diskutera MIG å de JAG gör "fel" i era ögon. Jag lever mitt liv precis som jag vill leva de just nu, å jag ÄLSKAR det! Jag skadar inte nån, vill inte skada nån, har aldrig tänkt tanken på att skada nån heller, så jag kommer därför aldrig att be om ursäkt för min personlighet å min existens. Jag e den jag e, å jag har ett väldigt starkt nätverk runt omkring mig just nu som e PLUS-människor. Där trivs jag... Lämna mig ifred...

Vojne, vojne, vojne...

Holy mother of Moses...snälla nån...konfrontera mig ensam å inte med sällskap, som du alltid har gjort å alltid kommer att göra för att du inte vågar göra de ensam...eller hur va de nu (går tillbaka till....5:e april)?

Men JUST de ja...I´m the fucking B I T C H som du inte vågar konfrontera juuuuuu... Oh SORRY!!

Fullständigt älskar att få negativ uppmärksamhet som driver min positiva anda vidare! Bring it on...;) Du om NÅN e ingen ängel, å du vet exakt va jag syftar på...juli förra året t e x. En sanning jag faktiskt ALDRIG kommer att delge nån, för den kommer ändå...du vet va jag menar. Så lilla "ängel", slåss inte mot djävulen, för de går inte i dagens läge. Inte efter allt som hänt, å inte en ursäkt har jag fått för nåt. Tänk om jag faktiskt skulle sätta mig ner å berätta sanningen för vissa personer som du har nära dig? Tänk om jag faktiskt skulle berätta om allt ont? Har du tänkt på vilket sätt du skulle bli betraktad på då? Nä...tänkte väl de. Så du, sluta döm ut mig som en jävla idiot å se till dig själv å dina egna sjuka brister, för de e EXAKT de du har, sjuka brister.

Jag har räddat dig ur många situationer. Du har inte räddat mig ur en enda. Se till dig själv innan du öppnar käften om nåt nästa gång. De ber jag dig om. För jag har MYCKET i bagagen...så att säga...lilla svarta "ängel". DE kan du hälsa nån...som har fått mycket om bakfoten...tyvärr.

Ny tvättmaskin...

Jaha! Då va de änna dags för de gamla skrället att dö då...min trogna tvättmaskin tog sin sista suck i förrgår, min maskin som troget tvättat flera maskiner tvätt om dan, har dött... Fuck oxå! Så jag fick snällt köpa en begagnad "ny" tvättmaskin, för en billig peng, men en billig peng e en peng de me, vilket e en ganska STOR peng för en ensamstående 2-barnsmorsa som studerar. Fuck oxå! Har verkligen gjort stora inköp nu de sista, men även betalat av en helvetes massa skulder, å gjorde en så smart investering som ett ordentligt placeringskonto. För de MÅSTE man ha sörrö...har ju för fasen ett liv eller?? ÄH... De blir nog bra me allting...får jag snällt intala mig själv.

Ja, apropå inköp, hade hämtat sonen, handlat lite som vanligt, stod på hållplatsen som vanligt, väntade på bussen som vanligt. De enda som va ovanligt va att de faktiskt regnade vilket de inte har gjort på flera veckor känns de som. I alla fall, jag står där å suger på en cigg, barnen tjafsade väl om nåt som jag fullständigt sket i, när Oliver säger: "Mamma! Vet du vad? En sån tröja som du har på dig...har...pappa köpt till...fast en ROSA!" Öööööh....eeeehhh...oooookej? Trodde faktiskt på fullaste allvar att jag skulle garva ihjäl mig... Går han alltså omkring med OLIVER å köper kläder till...?? Varför i helvete då för? Kan han inte göra de ensam? Jag tittade på min ascoola, skitsnygga, svartvita topp, en sån topp som typ bara JAG passar i, med en döskalle på...å fick liksom en känsla av att kliva ur den å slänga den åt helvete. Det kändes på nåt konstigt sätt att han letade kläder till henne som e JAG liksom? Kanske omdevetet, va vet jag? Jesus Christ säger jag bara... Fucking patetiskt! Precis som om JAG skulle köpa kläder till mina "pök" (inget illa menat mot...för de e absolut inte så jag menar...)tillsammans med mina barn liksom? Herre Gud, R E S P E K T, va tog den vägen? L O G I K, va tog den vägen?

Många, vääääldigt många tror att bara för att barn e just BARN så förstår dom inte, dom blir sedda som oskyldiga små bäbisar som inte ser eller hör nånting. Visst, de finns säkert barn som faktiskt varken ser eller hör å beter sig som bäbisar trots att dom e 6 år. Men min son Oliver e ett underverk, ett mirakel i denna mörka värld, en glädjestråle när de e som mörkast... Å Oliver e otroligt smart. Han uppfattar ALLT som sägs, allt som ses, å de tolkar han på sitt lilla sätt eftersom han trots allt bara e 6 år, han frågar å frågar å frågar. Jag kan ge honom svaren jag e kapabel till att faktiskt svara på, jag kommer aldrig att ljuga eller undanhålla nåt för Oliver, men när han frågar om hans pappa e kär i nån men hon inte e kär i honom, så kan jag tyvärr inte ge honom nåt korrekt svar eftersom jag själv inte vet... Därför tar han väldigt illa vid sig när hela hans pappas liv består av EN person som syns överallt...å de frågor som kommer kan jag tyvärr inte hantera utan måste va ärlig å säga att Ja, Oliver, de kanske ÄR så att din pappa e jättekär i henne, men jag vet faktiskt inte!?!!

För...Oliver har inte haft de lätt i sitt lilla 6-åriga liv, han har sett mycket å hört mycket, men nåt jag ALDRIG har gjort för honom e att ljuga. Det kommer jag aldrig att göra för honom heller. Han e för värdefull för det. Jag kommer aldrig att svika honom, vad som än händer. Han e för älskvärd för det. Så e det.

Många lever FÖR sina barn, men jag lever MED mina barn och FÖR MIG!