Herre Gud...hjälp mig??

Jesus...sitter här, i mitt kök, å fattar verkligen inte ett jävla skit! Klockan e 21:11, de e Valborg, å jag vaknade me ett ganska bra humör, men nu? Seriöst? Skrämmande...hur lite man kan känna nån som man levt tillsammans med i nästan 8 år. Jösses Amanda! Min mikrofon, som jag har använt under alla gig anser jag är MIN jävla mick, eller har jag fel? Så, jag tog vara på den, den e just nu i ett tryggt förvar i mitt hem, för jag menar, bara för att jag inte längre e medlem i tusen och en schlager så innebär inte de att jag inte kommer att fortsätta sjunga? Eller? Jag blev hotad till livet kan man säga, jag kan inte ens förklara vad jag har fått läsa i en massa sms under kvällen. Hot, hot, hot, hot som för mig e ofattbara! Fattar noll, ingenting...

En person som jag har älskat över allt, en person som för mig va allt, en person som gav mig ett liv, en framtid, en trygghet jag inte trodde fanns, en person som jag var gift med, en person som fick mig att ändra mig till det bättre (trodde jag), en person som jag trodde va stabil, lugn, sansad... Visade sig vara djävulen själv. Jag blir rädd...på riktigt, rädd... Jag förstår inte va de va jag faktiskt såg i den här människan, va de va jag en gång älskade? Den personen finns inte längre. Han e verkligen död. På riktigt. Den personen e en människa jag för tillfället tycker synd om, en person som behöver hjälp, kanske lägga in sig på psyket? Dit han faktiskt skickade mig för inte så längesen. Man kan få hjälp, jag lovar, jag fick de. Blir rädd...skrämmande hur nån kan förändras så radikalt, så fruktansvärt skrämmande asså. Att inte ens tänka på barnen utan enbart rikta in sig på att skada mig? Av vilken anledning? För att jag tog det som e mitt? Seriöst? Han tog allt ifrån mig, han tog verkligen allt. Trodde jag... Nu inser jag att han ger mig livet tillbaka. Ett liv som jag bara har ETT av. Ett liv jag kommer att ta vara på å leva som JAG vill leva det. Han har gett mig möjligheten att hitta tillbaka till mig själv, finna mig själv, min själ, mitt JAG, en person som många har saknat, en person som många vill ha tillbaka.

Å vet ni vad? Jag kommer...jag kommer tillbaka.Jag lovar. Mitt liv e mitt! Jag tänker aldrig låta nån styra mitt liv.

Så, jag har en sak att säga dig J, sluta hota mig...du kommer ingenstans med de... Gör de du behöver, men tänk på att du har så mycket att bearbeta innan du landar. Jag har sett helvetets djupaste jävla botten, å kravlat mig upp sakta men säkert, nu e jag stark, så stark att du aldrig kommer att kunna nå fram till mig. För jag har klarat detta SJÄLV, ENSAM...å jääävlar va stark jag kommer att vara när jag går ur detta som en människa med fötterna på jorden tillsammans med mina två stjärnor Stephanie å Oliver. Ta dig samman å landa, för annars e de över för dig, du kommer att bli galen vännen...


MINA STJÄRNOR!

Känns bra! VALBORG!

Tjänna!

Vaknade faktiskt utan ångest idag! Känns fantastiskt härligt! Har inte tagit någon atarax alls, annars så började jag dagen med 2 stycken, men idag har jag inte dämpat min ångest alls eftersom jag inte behöver det! Härligt...de borde ju bara va ett tecken på att de går åt rätt håll? Eller? Jag menar, även om de e grått å trist å regn i luften så känns de som om min lilla lilla sol börjar värma upp min själ, känns bra.

Nu e klockan 09:49 å jag har städat till förbannelse, e klar nu. Fy faaan va ont i nacke, axlar å rygg jag har asså, de svider å värker å dunkar, vet inte hur sjutton jag ska klara av å bära allt som e uppradat mot väggarna. Har så ont...vaknade i natt av värken, vred å vände å fick ingen ro alls. Knepigt, ironiskt faktiskt, e de inte ångesten som spökar så e de kroppen. Inte så jävla konstigt egentligen me tanke på hur min stackars kropp har torterats egentligen i flera månader, men speciellt de senaste 3 veckorna.

Tänkte på de, min son har varit magsjuk, än så länge har jag inte fått några symptom tack å lov. Men...Herre Gud, OM jag nu blir smittad, va sjutton skulle jag kräkas upp då? Eller om de skulle komma ur andra änden? Me tanke på att jag lever på kaffe å cigg så vete faaan hur de skulle gå till asså...å rödvin på fredagar å lördagar, inga mängder men dock MINST 2 glas. Fick en sån här äcklig bild, en bild där jag bokstavligt talat spyr upp mina tarmar...usch fy fan! Äh, skit samma, blir jag sjuk så blir jag sjuk, å då får jag väl för fasen spy upp mina tarmar då!

Undrar om han e arg på mig? Efter gårdagen? Gav ju faktiskt en förklaring...å en ursäkt...å en helsickes massa redigering, så han ska inte va nåt annat än N Ö J D faktiskt. Asså, ärligt talat så orkar jag inte bry min redan uppfuckade lilla hjärna med om han e arg eller inte, tänker inte lägga mer energi på nåt som e heeeelt orelevant för mig just nu. Har annat å tänka på, som tex hur i helskotta ska jag kunna frakta hem flyttkartonger utan tillgång till bil? DE e ett dilemma, inte om han e arg eller inte, hur ska jag göra det? Hämta kartonger asså. Skitjobbigt...Min kompis kom me ett förslag, att jag tar en kartong, hon tar en å barnen tar varsin! Då har jag ju 4 stycken i alla fall! Haha! Äh, får väl ta å ragga upp nån som kan hjälpa mig. Klarar ju inte de själv, logiskt tänkt.

skiter i detta nu! Skriver nog mer sen, e ju valborg å regn å allt! Underbart!

Skärpning miss Vasiliki...smisk på rumpan å rapp på fingrarna...

Så där ja!

Första reaktionerna redan! Inte illa alls... Det jag har gjort i mina tidigare inlägg va att jag tog texten rätt upp å ner från min Dagbok som jag hade på datorn, alla skrivna i ett worddokument, å klistrade in i bloggen. Det var alltså inte speciellt genomläst eller redigerat vilket fick en person att gå i taket, med all rätt...även om allt jag skrev var sant så borde jag ha tänkt på att läsa igenom det innan. För de e just såna här saker som kan få en att bli ovän med den man verkligen inte har lust att bli ovän med, å just nu e de J som jag inte vill bli ovän med. Kämpar med de som de e ändå.

Så, J, jag ber om ursäkt, även om jag känner å tänker de jag tidigare skrivit, så var de fel av mig. Men jag ber dig, ring mig nästa gång så kan jag förklara lugnt å sansat hur det faktiskt ligger till, du hade fått en förklaring direkt. Att skriva sms som egentligen inte betyder ett jävla skit ger mig inget annat än huvudvärk! Å till alla andra som tog illa vid sig, följ rådet jag precis gav J. Lite barnsligt annars...eller va tycker ni? Hur gamla e ni egentligen? 11? 10? Seriöst...

Anyway, till vardagen nu, ska snart natta Oliver, han önskade spagetti med köttfärssås till middag, å de blev de! Blir inte så mycket annan konstig mat som de va tidigare när alla 4 åt...blir typ de som finns, kändes lite jobbigt igår när Oliver såg nån på tv som lagade wok, så säger han: "Åååå va längesen de va vi hade wok! De va typ två tusen år sen vi hade de! Typ när pappa bodde här!" A just de 2000 år sen...he he, om de vore så väl...ha ha! Nu e han trött...sitter här bredvid mig i soffan å vill gå å lägga sig. Så jag avslutar dagens inlägg me å säga Go natt!

OLIVER!