Längesen jag skrev nu… nästan 2 veckor sen drygt…
Gick upp för en stund sen med ångest, en känsla som e väldigt vanlig för mig just nu. Den finns där hela tiden, morgon, middag, kväll, natt. Hela tiden. En ganska jobbig känsla faktiskt, eftersom jag inte vill ha den där. Vill ha bort den ur mitt liv lika mycket som jag vill att han försvinner ur mitt liv. Vill ha bort den där personen som förpestar jorden jag går på, han har förstört så mycket i mitt liv å fortsätter att förstöra allt för mig. Inte nog med att han lämnade mig i sticket med 2 barn utan att bry sig ett skit, han efterlämnade mig mycket annan skit oxå, allt de praktiska, flytt, ekonomi, kartonger, nerpackning, ALLT! Han har bara lämnat allt, utan att fråga hur jag mår, hur de e med barnen, hur allt går, om jag behöver hjälp, inte ett ord, ett telefonsamtal...inget. Tystnad.
Jag drar hela lasset själv… ofrivilligt faktiskt. Även om han stuckit så har han fortfarande ett ansvar att ta. Men i stället väljer han att påbörja ett helt nytt liv direkt med utgång å kompisar å hela den biten. Det värsta av allt e att han har uteslutit mig ur sitt liv helt å hållet. Jag vill bara ha en kompisrelation, en vänskap, inget annat. Men han e så elak, kall, otrevlig, jävlig emot mig. Å jag fattar inte varför? Va i hela jävla helvetet har jag gjort? Vad? Jag har under dessa 2 veckor verkligen försökt att nå fram, fråga va de e med honom, varit vänlig och tillmötesgående, försökt samarbeta, gjort ALLT som står i min makt för att kunna ha en så god relation som möjligt med honom. Men han skiter i de. Fattar inte va de e me honom egentligen…? Förstår inte? Jag får inga svar, ingenting! Hur ska jag kunna gå vidare om de ska va så här med honom? Barnen då? Fattar han inte att han skadar barnen? Dom ser allt, hör allt, uppfattar allt. Fattar han inte de?
Nu har han tagit ifrån mig musiken också. De gör så ont, inte på samma sätt som när han lämnade mig, men de gör mig ont att han bara vill mig ont å inget annat. Han gör mig illa gång på gång, hela tiden, varje dag. Utan min musik e jag en halv människa. Han har helt enkelt bara uteslutit mig ur bandet utan att ens ge de en chans, inte ett försök, inte ett skit. För han kan inte jobba med mig? Om han hade försökt slappna av lite, å va lite mer tillmötesgående så hade han nog insett att jag inte vill honom nåt illa, vill bara ha de bra mellan oss för barnens skull. Men han gör de inte lätt för mig. Han tvingar mig att ge med samma mynt tillbaka… tyvärr. Jag kan inte bara ge å ge utan att få ett skit tillbaka. De enda han har serverat mig e olycka från de att han stack. Enda gångerna som han faktiskt va okej å gav mig stöd va när jag mådde dåligt. Då gick de bra. Men alla ord allt han lovade då, va de tomma ord å tomma löften? Om att han alltid kommer att bry sig om mig, alltid finnas där som stöd, alltid hjälpa mig i svåra stunder, alltid finnas i mitt liv, att jag ska va rädd om dom som bryr sig… va hände nu då? Fy faan… säger jag bara… De som e så tragiskt e att han straffar mig, som han varit tillsammans med i nästan 8 år, som han varit gift med i nästan 5 år, som han har delat så mycket tillsammans med, som han har en son tillsammans med. De e ju egentligen MIG han ska va rädd om? Eller? Har han inte orsakat tillräcklig stor skada som de e? va vill han egentligen? Varför behandlar mig så här? Va har jag gjort? Nu håller jag inte måttet… nä, de e ju inte så jävla lätt att ta sånglektioner kl halv tre när man inte har bil, bor åt helvete långt bort, å har 2 barn hemma. Tänk på de eller? Nä, de e ju klart han inte har… han e ju singel nu, å har en ”fin” bil, bor hos morsan, ett barn ihop, å pricken över i:et e att han just nu har pissed hans ex – fru off så in i helvete.
Han inser inte att allt som händer, allt han gör just nu, sättet han beter sig på, kommer att slå tillbaka en dag. Hoppas han förstår detta. Å sen klandrar han mig för att göra de jag ska göra mot honom? Fuck off! Börjar bli kungligt trött på detta. Så trött. Jävlas inte med mig, för jag kan jävlas så in i helvete tillbaka. Sån e jag. Jag jävlas mot dom som jävlas med mig. Fast 100 gånger värre, så kom igen bara… jävlas med mig!! Tycker bara att de e synd att han inte inser va han faktiskt förlorar. Han förlorar mig som vän. Å de e inget han kommer att få tillbaka, nånsin. Han har satt sin sista potatis. Han kommer att få betala allt han gjort mot mig de senaste 2 veckorna. Mig sätter man sig inte på hur som helst. Nä du!
Vi ses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar